
Nu är den här, den efterlängtade starten på säsongen! Jaktsäsongen.
Det var bockpremiär i tisdags, som jag skippade av flera skäl – bl a prioritering av samvaro med familjen, sommarlovets sista dag. Men igår kväll gjorde jag ett besök i tornet, med vaga förhoppningar att springa på en bock – men det är just det som är grejen. Det spelar liksom inte så stor roll. Det är inte skjutandet som är grejen!
Jag har jagat sedan slutet av 1990-talet och på alla dessa år har jag bara skjutit en bock i augusti. 1st! Men chanserna har funnits och gudarna ska veta att jag ägnat många timmar i torn och på marken.
Min förkärlek ligger egentligen för att åka ut tidiga morgnar och se naturen vakna. Vad det är som lockar? Är det mysigt att kliva upp när andra går hem från krogen, ställa klockan på 3.30? Nja, det handlar väl lite om när man går och lägger sig – men det är något annat som drar.
Att smyga ut i nattmörkret, vara på plats minst en timme innan solen går upp, det är så spännande man kan göra sig i dryga 40-årsåldern. Att i gryningsljuset se de nattaktiva djuren göra sig iordning för en dag i ljus. Att stilla John Blunds försök att grusa igen ögonen genom en eller flera koppar kaffe. Att sitta och filosofera (kolla iPhone:en) och tro att allt är kört, allt vilt som bortblåst – för att lyfta blicken och upptäcka en rådjursget med sina två kid stå 30 meter bort och mornar sig. Hur f-n kom de dit?!
Skulle det råka komma fram en bock så håller de sig ofta i utkanten av synfältet eller utom räckhåll för bössan. Men tillräckligt nära för att pumpa ut adrenalin i lagom doser. Vips har det gått 4 timmar och det är dags att packa ihop…
Eftersom jag sällan skjuter något så brukar jag bli färdig lagom till att åka hem och väcka resten av familjen. Det har till och med hänt att jag packat ihop i bilen, svidat om och åkt till jobbet.
Nu har vi alltså passerat den 16:e augusti och de olika premiärdatumen kommer att avlösas, men de står sig fortfarande slätt mot bockjaktspremiären. Premiären av alla premiärer.
Jag tar fasta på jägarexamens lärares ord; man ångrar aldrig de skott man inte avlossar.Det är inte sista gången jag går ut i gryningen utan att skjuta ett skott!
ps. det finns en premiär till som lockar, att åka på ripjaktspremiär 25:e augusti, mest för naturupplevelsen och att rasta fågelhundarna några dagar – men fjällen ligger kvar och är ganska fina i september/oktober oxå – får väl se om vi kommer oss upp någon gång!? ds.